Ida

Sommaren 2001 såg jag Håkan Hellström för första gången. Då besökte han Borgholms slottsruin tillsammans med The Ark och Magnus Uggla. Den kvällen blev jag kär i både Håkan och Ola Salo. (Och lite i Timo Räisänen som då var med i Håkans band). Uggla var en av mina idoler sedan innan, och liite för gammal att bli kär i. Hur som helst lyssnade jag flitigt på Hellströms låtar efter den där sommarkvällen. Men sedan avtog min kärlek till Håkan. Hans musik tilltalade mig inte lika mycket längre och jag tyckte den var för deppig. Visst lyssnade man på någon låt sådär, men det var inget speciellt.

 

Men i år blåstes nytt liv i min kärlek till Hellströms musik, när han släppte singeln "Det kommer aldrig va över för mig". Så jävla bra! Och när hela albumet släpptes lyssnade jag sönder det på Spotify. Det är verkligen en sådan platta som bara blir bättre och bättre ju fler gånger man lyssnar på den. Till råga på allt skulle Håkan ha sin turnépremiär på Siestafestivalen, samt avsluta hela festivalen. Som ni säkert vet blev Siesta inställt. Till min och min lillasysters glädje visade det sig att Hellström och hans band skulle till Borgholm och spela i sommar. Så vi köpte biljetter och torsdagen den 18 juli drog vill till Slottsruinen och njöt av Håkans ljuvliga stämma!

 

Den konserten var helt jävla magiskt bra! Nu ska jag inte bli långrandig, men allt var ju så himlans bra. Det blev en riktig kanonstart på konserten när Håkan inledde med Det kommer aldrig va över för mig och direkt efter den drog av en av mina gamla favoriter Ramlar. Därefter kom en härlig blandning av gammalt och nytt. Även några låtar jag inte hört tidigare. Klart bäst på hela kvällen var extranumrena. När Håkan och bandet lämnat scenen och publiken började ropa "En gång till" och "Håkan, Håkan", viskade jag till Elin: Han måste ju köra Valborg! Och strax därefter släpps den bakre ridån (som tidigare gestaltat Göteborgs siluette) ner och blir till en natthimmel. In kommer Håkan och spelar den fantastiska låten Valborg. Jag blev så glad! Sedan blev det ytterligare tre extralåtar, Känn ingen sorg för mig Göteborg, En Midsommarnattsdröm och Du är snart där. 

 

Det är något som händer med mig när jag är på konsert. Jag blir galen. Hoppar och vrålar som en riktig tok. Det är något alldeles särskilt med livemusik. Nästan all musik blir bättre live! Och framför allt Håkan Hellström. Han är helt grym live. Lycklig lämnade jag slottruinen den kvällen.