Ida

Igår var det kalas för Gustav som fyller nio år idag. Efter kalaset tittades det på kattungar. Ni som känner mig kan ju gissa hur jag reagerade när jag fick se dessa söta varelser. Jag smälte. Det finns nog inget sötare än en liten kattunge. En liten kissemiss hade ju varit trevligt här hemma och så en kompis till den. För ingen katt vill väl vara ensam? Det bästa hade kanske varit om jag tog hand om alla fyra. För på landet finns det redan så mycket katter att om ingen vill ha dem nya måste man "göra sig av med" dem. Det är så sorgligt så bara det är ju en anledning att låta katterna följa med mig hem. Problemet är att mitt hus ligger mellan en 110- och en 70-väg där folk kör som galningar. Inget idealiskt läge för husdjur med andra ord. Dessutom har ju jag någon form av allergi mot pälsdjur men det har å andra sidan inte hindrat mig då jag vuxit upp i ett hem som kryllar med katter. Att skaffa katt tåls iallafall att tänkas på. Sen måste jag övertala sambon också...

Två av de fyra sötingarna som just nu bor i svärfars ladugård: