Ida

Dagarna bara försvinner. Passerar helt obemärkt. Jag kan inte fatta att det redan är juli och mitt i högsommarn. För mig känns det fortfarande som början av sommaren, typ slutet av maj eller början av juni. Jag har verkligen inte varit närvarande de senaste tre veckorna. Det har visserligen en naturlig orsak. Jag har haft fullt upp med min nya roll som mamma. Det är knappt jag lämnat huset. Därför är jag extra nervös idag då jag och Mira ska ut och åka själva för första gången. Vi ska visserligen bara till Torsås, men mycket kan hända på en tio-minuters bilresa. Jag har dessutom inte kört bil på en månad. Hur ska detta gå!? Håll gärna era tummar för att bilresan går bra och att lilla stumpan har gått upp i vikt som hon ska.

Hörs snart igen. Kram på er!