Stackars mej
Det är synd om mig, lite iallafall. Under den omtalade pulkaåkningen bakom ett monster på fyra hjul ådrog jag mig en svår skada. Eller svår och svår, det var ju inte så allvarligt då jag inte upptäckte den förrän dagen efter. Ett fett blåmärke på låret - precis under rumpan. Ni vet den delen man har på toasitsen när man uträttar behov? Just där har jag den ömma skadan som pulkan orsakade.
Inte nog med detta: Jag har även blivit huggen i lillfingret av en sliten skruvmejsel. Blodet siprade ut och det svartnade för ögonen på mig som är överkänslig för sånt. Lyckades hur eller hur plåstra om mig själv och återgick sedan till arbetet. För jag är ju en kämpe. Vad som är mindre kul att erkänna är att det var jag själv som vållade såret. Jo, jag lyckades hugga mig själv. Tragiskt, eller komiskt? Jag vet faktiskt inte, men jag delar så gärna med mig av min actionfyllda vardag.
Trots att jag är pinsamt klantig och rätt korkad måste ni väl ändå tänka "stackars Ida" just nu, inte sant?
Inte nog med detta: Jag har även blivit huggen i lillfingret av en sliten skruvmejsel. Blodet siprade ut och det svartnade för ögonen på mig som är överkänslig för sånt. Lyckades hur eller hur plåstra om mig själv och återgick sedan till arbetet. För jag är ju en kämpe. Vad som är mindre kul att erkänna är att det var jag själv som vållade såret. Jo, jag lyckades hugga mig själv. Tragiskt, eller komiskt? Jag vet faktiskt inte, men jag delar så gärna med mig av min actionfyllda vardag.
Trots att jag är pinsamt klantig och rätt korkad måste ni väl ändå tänka "stackars Ida" just nu, inte sant?
Kommentarer
Trackback