Ida

Idag var facket på jobbet. Egentligen vet jag inte varför eftersom bara två av oss anställda är medlemmar. Det hade något att göra med att chefen skrivit ett avtal med målarförbundet. Fackmannen var iallafall tvungen att komma vid uppsägning. Ja just det, uppsägning. Två stycken får gå. Otroligt trist och helt jävla pissigt. Finns det någonstans där den här jävla krisen inte märks av? Vi har så dåligt att göra på jobbet att man knappt tror att det är sant. Ibland ekar det tomt ute i verkstan, nästa sekund är det fullt med bilar och nästa sekund igen är verkstadshallen lika tom som förut. Jag är väldigt glad att jag "satt säkert" den här gången. Fast ska det fortsätta att krisa på det här viset är det ingen som är säker. Ingen. Så idag är det minst sagt förtvivlat!