Ida

Kom nämre, kom hit intill, kom slå dig ner, säg att du vill.
Nu faller snön uti den svarta natt.
Nu sover barn i nattens ro, fördrömda i sin egna tro, om livet som en hägrande skatt.
Du och jag ska vaka tills vi glömmer, att skatten är en dröm som barnen drömmer, som vi fördömmer.

Glöm djäulskap och stingslighet, glöm allt jag gjort av elakhet.
Jag älskar dig så innerligt, för du och jag har sett en del, och känner till varandras fel.
Vi lever i vår egen hemlighet.
Kom öppna dig, snart är julen över, sitt nämre för du är allt jag vill och behöver.

Snart kommer änglarna att landa.
Snart står morgonen i brand.
Törs jag säga att vi har varandra.
Törs du lägga kinden i min hand.

Vi är människor och det är märkligt.
Och kanske svårt och omöjligt ibland.
Var inte rädd för det som är verkligt.
Fred och lugn inatt, i människoland.
Fred och lugn inatt, i människoland.